.

Lars Anderssons tal vid invigningen av uställningen på Eslövs Museum:      

  

För många år sen – så länge sen att Landskrona BOIS och Malmö FF spelade i samma serie – stod jag på läktaren på Malmö stadion och njöt. BOIS hade vunnit med 2-1.  David hade besegrat Goliat. Landskrona – en så kallad underdog – hade gjort det ingen trodde de skulle klara.

 Man kan säga att också Borlunda, Skeglinge, Östra Strö, Hurva, Hammarlunda, Harlösa och Löberöd – dagens ”huvudpersoner” här på museet – är ett slags underdogs. De har fått kämpa mot någon sorts övermakt – men då i samhället i stort.

 Sedan ångmaskinen uppfanns, och industrialismen växte, avfolkades landsbygden, också de här orterna. En kräftgång startade, och livsvillkoren för byarnas befolkning förändrades radikalt. Underlaget för försörjning och service försvann. Många hade levt av lantbruket, som nu blev motoriserat. Hästar blev traktorer, och de många anställda behövdes inte längre. Efterhand försvann också underlaget för att vara en egen kommun. 1972 inkorporerades den sista av orterna i det som idag är Eslövs kommun. Från att ha varit självständiga och självbestämmande fick man se makten över den egna orten flytta in till stan.

 Nu är dessa orter långt ifrån döda!!! Människor ger inte upp så där utan vidare – utan i varje by finns David – starka kvinnor och män som tar ledningen. De sätter sig inte ner och ser på när förändringens vindar blåser. De bygger ”väderkvarnar” istället, och utnyttjar blåsten.

 I Borlunda, Skeglinge, Östra Strö, Hurva, Hammarlunda, Harlösa och Löberöd – i de östra kommundelarna – hittar man idag sådana starka kvinnor och män i hembygds- och bygdeföreningarna. De har förstått det nya samhälle som kom efter industrialismens intåg. Det nya samhälle där datorer har globaliserat världen – men där datorerna också innebär att det blir allt mindre viktigt att man bor och försörjer sig på samma plats. Nu kan man bo där man har tillgång till natur, till lugnt tempo, till närhet och socialt goda villkor – och pendla till arbetet som finns någon annanstans.

 Vi finns idag i Europa, snart lika självklart som i Sverige. Det känns som vi kan försvinna i det stora. Men vi bor i ett EU som genom leaderprojekt försöker stärka det ”lokala”, för man har i detta EU förstått att det är i det lokala närområdet människornas inneboende kraft finns. Inom den gripbara sfären.

 Den traditionella kommunpolitiken får allt mindre betydelse och andra styrformer tar plats. Bygdeföreningarna – som en lång tid mest försökte få oss att minnas hur det var ”på den goda tiden” – är nu istället påtryckargrupper i det moderna samhället. De har blivit lobbyister. Som sådana är de viktiga!

 För att veta vart man ska gå, måste man veta var man är.

För att veta var man är, måste man veta var man kom från.

Utan historia saknar man förståelse. Genom att se och bära den lokala historien, och genom att analysera och diskutera vilken framtid man lokalt vill ha, kan föreningarna vara goda lobbyister. Därför är bygdeföreningarna så viktiga! Vi måste ge byaföreningarna – och de eldsjälar som verkar i föreningarna – allt stöd. Bäst gör vi det genom att bli medlemmar och vara med och påverka.

 Idag – här på museet -visar bygdeföreningarna i de östra delarna upp sig. Förra året var det Eslövs tur. Stan fyllde hundra år. Det har firats länge – och med mina mått mätt på ett alldeles utmärkt och lagom sätt – fram till den efterfest som var nu på sensommaren. Nu har – genom museiföreningens försorg – det blivit dags att lyfta fram de andra kommundelarna – ytterområdena. Hedervärt och ett alldeles utmärkt initiativ av museiföreningen!

 De tidigare utställningarna från de västra och norra orterna i kommunen har varit välbesökta. Det blir säkert också utställningen som öppnas idag. Den visar upp byarnas historia – och ger på så sätt många trevliga nostalgiupplevelser. Men den visar också hur byarna ser ut idag, och de goda livsvillkor som finns för dem som bor där! Utställningen visar att byborna är stolta över sin ort, och att de vill ha ett levande och aktivt lokalområde.

 Borlunda hade inte haft kvar sin kyrka om inte eldsjälar agerat.

 Östra Strö har helt osannolikt kvar sin skola, t o m miljöcertifierad. Bakom det ligger ett gediget påtryckararbete. Dessutom en god tårta som dåvarande skolstyrelsens ordförande bjöds på.

 Hurva, som höll på att dö när riksvägen flyttades ur byn, men som med nya kommunikationsmöjligheter nu blivit ett bra boendealternativ för dem som arbetar i Lund och Malmö.

 Hammarlunda, med vacker kyrka, galleri och hästgårdar.

 Harlösa med sina sjöar, sitt fågelrike och ett kulturellt centrum med många konstnärer.

 Löberöd med 1-9 skola, läkarstation, tandläkare och service långt över sin storlek har blivit något av lokalcentrum i de östra delarna.

 Över allt detta är byarnas invånare stolta. Med rätta! Utan bybefolkningen, och deras kämpande, hade det inte blivit så.

 Nu får byarna visa upp sig här på museet. Det är mycket bra. Hjälp mig därför att särskilt hylla de som har jobbat med dagens utställning. Ni kan se har de arbetat hårt och engagerat. Genom att vi alla ger dem en applåd förklarar vi dagens utställning för invigd.