Välkommen till en gemensam städdag av byn & infarter.

Vi samlas på Hantverksgården

Lördagen den 8 maj

kl. 09.00.

Välkomna!

Löberöds Hembygdsförening

Valborgsbålet ställs in i år (2021) på grund av Corona pandemin !

Ris och grenar får köras till återvinningsstationen på Löparegatan!

………………………………………………………………………………………………………………..

Städdag i Löberöd.

Vi planerar för städdag den 8 maj om pandemiläget medger det!

Vi återkommer med närmare besked framöver!

……………………………………………………………………………………………………………..

Årsmöte 2021planerar vi hålla så snart möjlihet pga pandemin finns,

förhoppningsvis skall vi kunna hålla årsmöte någon gång i maj/juni.

Det finns två viktiga händelser som bidragit till uppkomsten av Löberöds samhälle.  

Den ena var då Jöns Nilsson, ladufogde på Löberöds gods, som då ägdes av greve Axel de la Gardie, fick överta Ölycke gård.

Den andra var då järnvägen anlades år 1866.  

Jöns Nilsson var en märklig man. Han föddes i Östraby 1825. Vid 20 års ålder lämnade han hemmet och började arbeta på Löberödsgods. Han blev snabbt uppmärksammad för sin arbetsamhet och klokhet och avancerade först till fördräng och därefter till ladufogde.Ölycke hörde då till Löberöds gods och brukades av två fästebönder, men dessa lämnade sina gårdar, och greven erbjöd då Nilsson att överta gårdarna. Jöns Nilsson gick med på förslaget om greven lovade att hjälpa honom med kontanter, kreatur och inventarier. Jöns Nilsson var nu endast omkring 25 år. De första åren fick han betala arrendet genom dagsverken, men redan år 1868 betalade han arrendet med pengar. Några år senare, då greve de la Gardie sålde Löberöd till baron Henrik Ramel friköpte Nilsson sin gård Ölycke. 

Då han övertog gården var åkern obetydlig och den övriga jorden bestod mest av fäladsmarker. Jöns Nilsson började att märgla jorden. På detta sätt erhöll han stora skördar. Och hans grannar började en efter en att följa efter. Tack vare ett gott försprång hade Nilsson redan skaffat sig en för den tiden ovanligt stor kreatursbesättning och inrättade därför ett mejeri, där även lantbrukarna på orten kunde lämna sin mjölk. Detta mejeri anses vara det äldsta i Skåne.  

Efterhand fick lantbrukarna på orten och Jöns Nilsson stora skördar på sina jordar. Då Ystad-Eslövs järnväg anlades 1866 och stationen Löberöd byggts i närheten av Jöns Nilssons gård började han att handla med spannmål. Han tjänade bra på affären, men kapitalet fick ej ligga obrukat. Han satte nu i gång nya företag ett efter ett, bl a ett färgeri och ett för den tiden modernt mejeri, där lantbrukare från flera socknar kunde lämna sin mjölk.  

Tack vare att Jöns Nilsson var ägare till marken kring stationen var det inte svårt att köpa tomter. Jöns Nilsson sålde till lågt pris och hjälpte även köparna med goda råd då de skulle bygga sina hus. Det ingick i hans plan att ett industri- och handelssamhälle skulle växa upp vid den nya stationen. Han öppnade också en stor diverseaffär, vilken sedermera övertogs av svärsonen Ch. F. Nielsen

 Löberöd växte på ett par årtionden, med nästan amerikansk fart, ett ganska stort samhälle upp, i vilket Jöns Nilsson gick som en vördad patriark. Han gick lugnt och stilla med sin värld. Ingen kunde se på honom att han var en stor affärsman. Han skänkte sitt stöd åt alla ideella mål, och aldrig vädjade någon fattig människa till honom om hjälp förgäves. Varje jul lät han sända en skjuts med varor till socknens fattiga, och de två lass torv som var mången strumpstickande fattig gummas stora bekymmer här i världen fick hon till skänks om hon vände sig till Jöns Nilsson i Ölycke.  

Jöns Nilssons namn står för all tid ristat i Löberöds historia – hans insatser för samhället var stora, och han var högt aktad av många. Han dog den 4 november 1894. Gravstenen finns på Högseröds kyrkogård. 

Detta är en ideell förening som från början hette Löberöds Försköningsförening. I en tid när funktionalismen var som starkast bildade man en förening som var en estetikens fanbärare.

Den 17 maj 1923 slöt sig några av samhällets betydande personer samman för skönhetens skull. Målet var att värna om och bygga upp sköna värden.

I stadgarna står att man ”efter bästa förmåga [skall] verka för försköningar – för allas trevnad och för att stimulera intresset för vackra saker”. Styrelsen bestod av sex herrar och tre damer som raskt gick till verket. Medlemsavgiften var två kronor om året och gav inte mycket i kassan. Föreningen ordnade därför basarer och fick en del donationer. Man planterade träd lite varstans i samhället. På Storgatan planterade man bl a en allé med 50-70 träd, där knappast några finns kvar i dag. Torget var ett annat skötebarn. Då var torget privatägt och man förhandlade med ägaren och såg till att torget som då var fotbollsplan blev ett vackert torg. Man planterade träd runt om torget, sådde gräs och en brunn sattes i centrum omgiven av träd. Blommor planterades och sköttes av föreningens medlemmar. Man värnade även om nöjeslivet och ordnade majfester, midsommar- och julfestligheter.

I början av 1970-talet med kommunsammanslagningen tröttnade de lokala skönhetsivrarna. År 1978 skrevs stadgarna om och man ändrade namnet till Löberöds Villa- och Försköningsförening. I stadgarna står nu att föreningen skall verka ”för välgörande kulturellt eller allmännyttigt ändamål”.

Föreningen iordningställde minigolfbana, såg till att gatorna hade ordentlig kantsten samt tryckte på kommunen om detaljer som man ville ha utförda. Fritid och praktiska göromål har blivit viktigare än skönhet.

Under hösten 1986 tog man över Hantverksgården, som tidigare ägts av Hantverksföreningen. Genom att köpa en skolpaviljong och lägga ner 2 200 timmar av ideellt arbete kunde föreningen inviga den nya Hantverksgården i juni 1988. Föreningen har på så sätt verkat för att en samlings- och festlokal finns kvar i samhället.

Namnbyte har åter skett och numera heter föreningen Löberöds Hembygdsförening.

Våra aktiviteter:

• Arrangerar Midsommarfirande
• Arrangerar Valborgsfirande
• Fungerar som kontakt i grannsamverkan
• Städdag
• Byvandring
• Skötsel av Hantverksgården
• Kontakt med Eslövs kommun via Eslövs byalagsråd
• Sprida kunskap om bygden och dess historia